Folk har tävlingar på sina bloggar! Det vill jag också ha!!!

Så nu kommer en här.

Jag fick tre nystan garn i hemlis 4- bytet, avsedda att sticka en halsduk av. Jag började på Juno Regina... repade upp fem gånger, och har nu slängt mönstret i ilska!

Så satte jag i gång med lace ribbon scarf i stället. Mönstret finns här:

http://www.knitty.com/ISSUEspring08/PATTlaceribbon.html

Mycket enkelt och lättstickat. Det är bara det att nu när jag nästan stickat upp hela första nystanet så har jag bara kommit 30 cm...

En enkel uträkning visar att om jag stickar med alla tre nystanen så kommer scarfen att bli bara 90 cm, och det räcker kanske om man bara vill ha den till dekoration, men jag är ju inte så mycket för det där, utan tänker mig nog att jag vill kunna sno den runt halsen ett varv åtminstonne.

Så nu till tävlingen: om jag repar upp hela rasket och stickar halsduken smalare, det vill säga med fyra sicksakband i stället för som nu fem, hur lång blir scarfen i färdigt skick då?

Det är alltså den faktiska längden som avses, inte den matematiskt riktiga uträkningen! (även om den senare säkert kan vara till hjälp, jag orkar bara inte gripa mig an med den!)

Den som kommit närmast vinner ett hemligt pris - ingen aning om vad ännu, en så klart något handarbetsrelaterat (om det inte skulle vara så att vinnaren hellre vill ha en flaska diskmedel eller så!)

Tävlingen pågår tills scarfen är färdigstickad... det känns väl som en lagom osäker tidsangivelse?

Nu har det varit dött här på bloggen ett tag. Mannen har semester, vi har varit på bröllop, och tillbringar dagarna med att leka med vattenslangen med dottern mellan skurarna, och städa när det regnar.

Så mycket sytt eller stickat blir det inte, men här ligger en halvfärdig grej till min höstswapkompis, behöver dock köpa lite mer garn för att den skall bli klar...

Började dessutom sticka en Juno Regina av mitt hemlis 4- garn, men nu har jag repat upp och börjat om 5 gånger... blir galen! Jag får inte mönstret att stämma när jag skall börja på repetitionerna av den andra rapoorten! Det är i oc för sig första gången jag stickar efter diagram, så det kan ju bero på det, jag vet inte riktigt hur man skall tänka.

Så det är stiltje...

Har blivit tagen av Fnix också och skall försöka komma på se underliga grejor om min själv... hmmm, vet inte om det finns så mycket egendomligt i mitt liv, men ett försök:

1. Om vi har ätit chips på kvällen så äter jag gärna upp de överblivna till frukost.

2. Jag gömmer saker bakom soffkuddarna, saker som jag vill ha nära tillgängliga när jag tittar på TV men inte vill skall ligga framme och skräpa (typ stickningar).

3. Jag kan ha världens oordning hemma, men vill ha det väldigt prydligt och fint i mina väskor, det ger mig en skön känsla av att vara en effektiv männisa när jag är utanför hemmet. Kan då störa mig på att ha t ex en jobbgrej i väskan när jag göra privata saker och vice versa.

4. Jag är en samlare av kopiösa mått, har massor av grejor i källaren.

5. Nu har jag ännu mer fula saker i källaren. Råkade dyka upp hos mamma och pappa när de skulle åka till sortergården och slänga exempelvis en gräslig tavla i kollosalformat av en påfågel. Denna är tillverkad av min moster på 70- talet i juteväv uppspänd på ram, hobbyfilt och paljetter. Jag vill inte ha den, den är jätteful, men den är min barndom. Så nu står den här...

6. Och vad mer? Att jag ofta drar igång på aldeles för stora växlar kanske, inte så mycket är "lagom".

Nu utmanar jag de tre första höstswaparna som tittar in här att på sina bloggar skriva sex egendomliga saker om sig själva, och sedan i sin tur skicka vidare till tre andra. Skriv en liten kommentar till detta inlägg om du är med!

Okej, inget om stickning eller sömnad, men jag bara måste skriva...

Var och såg sex and the city i kväll, stort fan som jag är av serien. Tillsammans med en tjej som skall gifta sig på lördag... inte så smart kanske!

Kontentan av den filmen var att

25 procent av oss kvinnor blir lyckliga, det är de som lever enligt den traditionella kvinnorollen och känner sig tillfreds med den.

De övriga 75 % får finna sig i det näst bästa. 50 % får förvisso kärlek, men en kärlek som sårar på det mest grymma sätt. 25 % skulle kunna få uppleva den äkta kärleken, men väljer bort den för att den hindrar dem att uppfylla andra mål i livet.

Både och får man som sagt bara om man är en Charlotte...

Visst skrattade jag som en tok med jämna mellanrum, men eftersmaken var bitter - var det så det skulle bli för dem? Vänskapen finns kvar, men optimismen är borta. De har blivit gamla kvinnor redan vid 40, kvinnor som genomskådat världen och finner sig i att endast bli nöjda, inte lyckliga. Det kändes tragiskt.

Det här är inte sex and the city som det skall vara! Och så denna politiska korrekthet, varför får inte Carrie gifta sig i sin Vivianne Westwoodklänning, måste hon göra det i dräkten utan designer? Det är ju inte hon! Och så den färgade assistenten. Varför är hon med? För att verkligen visa att Carrie blivit gammal antar jag, att hon inte hänger med, att det är en ny tid. Carrie är passé. Måste man bli passé för att man är 40? Nej, jag blir bara deppig!

Nu tog de död på sex and the city för mig. Gör de en uppföljare om fem år så kommer jag inte att se den! Jättetråkigt verkligen. Varför gillar alla andra den?

Hur som helst, idag har jag också hunnit med lite shopingterapi a la sex and the city, har köpt en schal och ett par strumpbyxor som jag skall ha till min underbara klänning från Noa Noa på bröllopet i helgen!  Några Manolo Blanik blev det dock inte, det får bli mina gamla skor, köpta på rea för många år sedan... mina följeslagare på de flesta bröllop, dop och andra större fester jag varit på!

Dessutom väntar jag invrigt för att se om mitt andra hemlis 4 paket har kommit fram, det borde det ha....

För ett tag sedan blev jag utmanad av Babushkadockan - hon vill veta hur jag tänker mig att mitt liv ser ut om tio år.

Det var en nyttig övning, om man har en plan kanske chansen är större att man verkligen kommer någonstans?

Så här tänker jag:

Om tio år är jag 43 år, och jag lever fortfarande med min Luciano och vår dotter, som då är 11 år. Vi är alla friska och glada, dottern har bra kompisar och bra själförtroende, samt klarar sig fint i skolan. (Det här är alltså vad jag önskar för henne, inte vad jag kräver!)

Vi har flyttat, vi bor precis lika fint då som nu, men lite större! Helst på landet, och med en stor trädgård där jag får plats med gigantiska odlingar, ett växthus och naturligtvis med uppvuxna fruktträd! Oj vad jag skall sylta och safta då!

Kanske, kanske att vi har fixat till ett barn till, men det lutar åt att vår dotter förblir ensambarn, vilket ju är lite synd, men det kan ju bli folk av dem också!

Jag har ett välbetalt (ha ha!) lärarjobb, undervisar i religion och historia, mina ämnen, trivs på mitt jobb, och har fått så bra koll på min undervisning att jag kan köra lite på rutin och inte jobba ihjäl med (för det är risken att man gör det som ny lärare - sitter och förbereder sig hela nätterna t ex). Så har jag ju nästan två månaders sommarlov (om de inte tagot bort det då!), och en av dessa månader tillbringar vi i vårt lilla hus i bergen i Argentina, alltså ett hus som vi äger i framtiden, nu finns det bara i fantasivärlden! Alternativet är ju att vi bor hos min svärmor en månad varje sommar... ja, ja, det får väl också gå bra!

På det personliga planet har jag lyckats få en artikel publicerad i en historisk vetenskaplig tidskrift - helst har den imponerat så på historiska institutionen i Lund att det omedelbart ringt mig och erbjudit mig en doktornadtjänst med full finansiering, men risken för det är väl inte så stor så länge som det går 50 sökanden på varje plats... men nu får jag ju drömma!

Jag är mindre slö, bjuder hem mina vänner oftare, har helt mirakulöst börjat tycka det är kul att laga mat, och blir inte längre störd om någon kommer hem till mig utan att ha ringt först (för om tio är har jag alltid så välstädat och är aldrig klädd i morgonrocken klockan 13.00, så det gör inget om folk kommer oanmält!).

Ja, det är väl så jag vill ha det!

Nu vill jag veta vad Fnix gör om tio år! 

Idag var jag och min väninna C. och våra två barn och plockade fläder i regnet! Ja, barnen plockade inte så mycket, de satt i varsinn vagn och glodde på oss, undrade väl vad det var för galenskaper vi sysslade med medan de blev mer och mer blöta om fötterna (överdelarna av barnen skyddades ju i viss mån av sufletterna!). Själva blev C. och jag bara nässlade på benen, samt fick gå i närkamp med en och annan skalbagge. Det gick dock ganska snabbt att plocka en kasse med blomklasar, och väl hemkommen satte jag saften. Citronerna är från Argentina, så kan kan väl säga att den här saften blir som ett litet koncentrat av vår familj; 50% svensk sommar, 50% argeninsk agrikultur. (jag är sommarromantiker, björkar, syrener och så där ni vet, och mannen läste en gång till agronom, men hoppade av... hann dock med lite praktik på en citrongård). Så vi får väl verkligen hoppas att saften kommer att smaka bra.

Jag plockade till dubbel sats, den ena omgången ligger i frysen nu, så har jag ju möjlighet att göra en annan variant om den här inte skulle bli perfekt. Dessutom skall ju även den färdiga saften helst frysas, och vi har en mycket liten frys, och blommarna är ju mindre skrymmande än den färdiga saften.

På bild ett ser vi hur det ser ut när jag är i färd med att varva citron och blommor i en rostfri bunke.

På bild två har jag precis hällt över det kokande socker- och citronsyrevattnet.

Nu skall saften få stå och gotta till sig i kylskåpet ett par dagar, det är den svalaste platsen här just nu, och sedan återkommer jag med en rapport om resultatet!

 ... och här är intruktionen för safttillverkning jag precis har googlat fram och tänker använda mig av. Har dessutom kollat vad som skiljer ätlig fläder från giftig, så jag hoppas att jag skall få leva sommaren ut...

Fläderblomssaft
Ca 2 1/2 liter

30 blomklasar av äkta fläder
3 stora citroner
1 1/2 liter vatten
1 1/2 liter socker
50 g citronsyra

Lägg blomklasarna i ett kärl stort nog att rymma minst fem liter. Borsta citronerna i varmt vatten och skär dem i tunna skivor som läggs tillsammans med fläderblommorna.

Koka upp vattnet och rör ner socker och citronsyra. Häll den heta vätskan över fläder och citron. Täck kärlet med lock eller folie. Låt saften stå svalt 3–4 dagar.

Sila saften och häll den i behållare som kan frysas. Saften håller sig bäst i frysen. Vill man förvara den på annat sätt bör man använda mer socker (ca 2 kg till denna sats) och något konserveringsmedel.
De flädermarinerade citronskivorna går att koka till marmelad.
Det är gott att göra drinkar med flädersaft. Den kan förslagsvis blandas outspädd med torrt vitt vin eller gin.

... vet ni vad som hänt med en av de grejor, ett vävt band i rosa och vitt, jag skickade i mitt babyswappaket? Jo, det har hamnat på en dopklänning!

Och jag är på något konstigt vis aldeles rörd, fastän ju jag inte direkt gjort något. Men att det skulle få bli ngot så fint av det jag skickade, det är ju helt fantastiskt! Här finns klänningen med tillhörande hätta: http://1337magdalena.blogspot.com

Jag har blivit utmanad av Babushkadockan att svara på lite frågor om mig själv. Här kommer mina svar:

3 namn jag går under: Helena (mitt "dopnamn), Elanit (blev jag kallad i Israel, och det var där jag träffade min man, han fortsätter med det namnet!), och så Mamma förståss, mitt finaste namn!

3 saker som skrämmer mig:

• Miljöföstöring
• Att något ont skall hända min dotter, att jag inte skall kunna skydda henne.
• Att Sverige håller på att bli ett hårt land där den starkes rätt håller bli att bli den gällande normen,

3 saker jag har på mig:

• Glasögon
• Shorts
• Gigantisk T- shirt (en av de jag hade med mig till BB!)

3 sanningar:

• Jag överlåter gärna allt tråkigt hushållsarbete som disk och toalettstädning på maken.
• Jag ligger och fantiserar ihop spännande berättelser med mig själv i huvudrollen innan jag somnar. Till exempel att jag är brittisk spion i Tyskland under andra världskriget, eller att jag är flygvärdinna och upptäcker att vi har en kapare ombord, en kapare som jag själv efter många listiga turer lyckas oskadliggöra!
• Jag kan vara ruskigt avundsjuk på folk jag känner... fast det döljer jag väl!

3 saker jag verkligen vill ha:

• Lite kortare avstånd till Argentina så att dottern får träffa sin farmor och maken sin mamma oftare.
• Regn! (Helst på nätterna) Gräsmattan ser ut som hö! Det sticks i rumpan.
• Lite mer framtidshopp som kommer av sig självt, sådant hopp som man inte måste kämpa för att ha!

3 söta pysslare som jag skickar dessa frågor vidare till:

• Ja, vilka skulle det vara? Jag vet ju inte riktigt vilka som tittar in här på bloggen, men skall kolla upp några som har lämnat kommentarer, återkommer om detta!