För ett tag sedan blev jag utmanad av Babushkadockan - hon vill veta hur jag tänker mig att mitt liv ser ut om tio år.

Det var en nyttig övning, om man har en plan kanske chansen är större att man verkligen kommer någonstans?

Så här tänker jag:

Om tio år är jag 43 år, och jag lever fortfarande med min Luciano och vår dotter, som då är 11 år. Vi är alla friska och glada, dottern har bra kompisar och bra själförtroende, samt klarar sig fint i skolan. (Det här är alltså vad jag önskar för henne, inte vad jag kräver!)

Vi har flyttat, vi bor precis lika fint då som nu, men lite större! Helst på landet, och med en stor trädgård där jag får plats med gigantiska odlingar, ett växthus och naturligtvis med uppvuxna fruktträd! Oj vad jag skall sylta och safta då!

Kanske, kanske att vi har fixat till ett barn till, men det lutar åt att vår dotter förblir ensambarn, vilket ju är lite synd, men det kan ju bli folk av dem också!

Jag har ett välbetalt (ha ha!) lärarjobb, undervisar i religion och historia, mina ämnen, trivs på mitt jobb, och har fått så bra koll på min undervisning att jag kan köra lite på rutin och inte jobba ihjäl med (för det är risken att man gör det som ny lärare - sitter och förbereder sig hela nätterna t ex). Så har jag ju nästan två månaders sommarlov (om de inte tagot bort det då!), och en av dessa månader tillbringar vi i vårt lilla hus i bergen i Argentina, alltså ett hus som vi äger i framtiden, nu finns det bara i fantasivärlden! Alternativet är ju att vi bor hos min svärmor en månad varje sommar... ja, ja, det får väl också gå bra!

På det personliga planet har jag lyckats få en artikel publicerad i en historisk vetenskaplig tidskrift - helst har den imponerat så på historiska institutionen i Lund att det omedelbart ringt mig och erbjudit mig en doktornadtjänst med full finansiering, men risken för det är väl inte så stor så länge som det går 50 sökanden på varje plats... men nu får jag ju drömma!

Jag är mindre slö, bjuder hem mina vänner oftare, har helt mirakulöst börjat tycka det är kul att laga mat, och blir inte längre störd om någon kommer hem till mig utan att ha ringt först (för om tio är har jag alltid så välstädat och är aldrig klädd i morgonrocken klockan 13.00, så det gör inget om folk kommer oanmält!).

Ja, det är väl så jag vill ha det!

Nu vill jag veta vad Fnix gör om tio år!